Berätta, berätta...

Nästan alla barn har lättare för att komma ihåg en berättelse än "torra fakta". Man kan lyssna en längre tid till en berättelse än till förklaringar. Berättelser rör vår fantasi och våra känslor, de inbjuder till identifikation. Berättelser kan följa oss resten av livet, de kan hjälpa oss att tolka och se nya perspektiv på tillvaron. Berättelser kan vara helande, ge oss mening och hopp. Att tillsammans få lyssna ger en fin gemenskap. Här är några bra tips inför berättandet:

- Våga dig på att berätta fritt, det är ofta mer givande än om du bara läser innantill. 

- Återberätta en liknelse, berätta om något av helgonen eller skapa en berättelse av något som hänt dig i ditt liv. Träna genom att berätta för någon annan innan du berättar för barnen.

- Försök att ha god ögonkontakt med alla som lyssnar, det ökar spänningen och bidrar till fokusering och lugn i gruppen.

- Använd din röst och ditt kroppsspråk för att skapa dramatik: knacka med fingrarna i bordet eller golvet när någon i berättelsen bultar på en dörr, låt barnen vara med och blåsa när vinden susar... Låt gärna barnen delta med mimik och rörelser (exempelvis rädsla: vi gömmer ansiktet bakom händerna), ilska: vi slår på golvet med knytnäven...)

- Gör pauser för att öka förväntningarna och så att barnen hinner ställa frågor.

- Uppmuntra barnen att delta, be dem fortsätta eller avsluta berättelsen. Fråga: vad tror ni hon kände då?

- Ställ fram något som barnen kan titta på medan du berättar, kanske en bild eller en symbol (barnen behöver inte "förstå" symbolen). Om det är en biblisk berättelse och barnen är yngre använd gärna KPNs pappersrullsfigurer. Att fokusera med ögonen ökar barnens koncentrationsförmåga. 

- Läs evangelierna och upptäck vilken god berättare Jesus var!

- Kommer du själv ihåg när du hörde goda berättelser? Som barn, som vuxen? Vad var det som tog tag i dig?

Hämtad ur Kallad till kateket - hur gör jag konkret? av Ulrika Erlandsson