Kateketisk profil: Syster Veronica

Be om vishet först av allt!

- Du behövs, sa priorinnan till Sr Veronica på telefon från Nigeria. Sr Veronica var missionär i Kamerun men kallades nu till Sverige. Biskop Anders bjöd några systrar från en blomstrande kommunitet att komma till Norden. Även om de inte skulle ha någon tydligt uppgift från början kunde de bli ett vittnesbörd i vårt land bara genom sin närvaro och sina dräkter.

Syster Veronica som är ansvarig för den engelskspråkiga katekesundervisningen i Stockholm tar emot i ett rum på expeditionen i S:ta Eugenia församling. Hon har sin blå ordensdräkt på sig, en dräkt som betyder mycket för henne. Redan som barn hade hon sett präster och systrar i ordensdräkt och hon minns att hon tycke att de sett ut som änglar. Den kateket som hade undervisat henne inför första kommunionen hade talat mycket om änglar och det hade satt djupa avtryck hos henne.

- Den som undervisade mig hade otroligt stor betydelse för mig och min tro. Jag minns det som jag fick lära mig i katekesen och det har spelat stor roll genom mitt liv. Det som kateketen sa blev grunden för vad jag tror, han berättade om den katolska tron. Syster Veronica tror att det som vi ger till barnen i vår undervisning kan spela roll för hela deras liv. Vi ger dem något att återvända till.

Syster Veronica betonar att en kateket behöver ge vidare vad hon själv tagit emot. Kateketen ska försöka komma ihåg att undervisa utifrån den katolska tron och inte något som hon själv hittat på, eller som om det var fråga om religionsundervisning i den offentliga skolan. Det handlar om att ge vidare tron i sig själv. En kateket ska hellre aldrig ta politisk ställning utan undervisa utifrån de eviga sanningar från Gud som tron bygger på. Allt annat kommer och går, kyrkans undervisning består. En kateket behöver också be mycket för egen del och själv fördjupa sig i tron.

Syster Veronica med sina medsystrar syster Rose och syster Perpetua vid firandet av syster Veronicas silverjubileum som syster. Foto: Ulrika Erlandsson.

- Be, läs på och be igen! Bönen är grunden. Det är Gud som kallar dig att vara kateket och han ger också kraften och orden att säga. Det finns gudomliga lösningar på våra problem.

- Att vara kateket är en kallelse, säger Syster Veronica. Gud kallar oss till uppgifter och till att genom våra gåvor tjäna Guds folk. Vi behöver vara öppna och mottagliga så att vi tar emot gåvan från Gud genom kyrkan och så kan ge den vidare.

Kateketen bör be om att alla Andens gåvor ska bli verksamma i det egna livet. Framförallt ska kateketen be om vishet.

- Det handlar om att en kateket behöver ha urskiljningsförmåga. Detta är inte bara kunskapsförmedling utan något djupare, visheten från Gud behövs för att nå fram till barnen, till alla som vi undervisar. Han som skapat oss vill ha relation med oss.

Syster Veronicas egen kallelse var å ena sidan självklart, å andra sidan svår. Ibland finner man sig själv i en situation bara, förklarar hon. Hon anade tidigt att hon inte skulle gifta sig, utan sökte sig – mot sin mors vilja – till en kommunitet av systrar. Hon upplevde verkligen hur Gud hjälpte henne med att förklara för mamman vad saken gällde. Hennes mamma kände igen Guds röst i den unga Veronicas ord.

- Det var som om jag inte talade av mig själv, det kom ord till mig som fick min mamma att acceptera min kallelse, berättar Syster Veronica.

Text: Jim Lagerlöf