Att åka på läger ger mer

Åk bort och kom närmare. Sista numret av Kateketnytt i år handlar om läger och lägerplanering. Stiftets riktlinjer för katekes säger oss att alla konfirmander ska erbjudas två läger under sin konfirmandtid, vi har lärt oss att det har betydelse, det som sker på ett läger. 

Här berättar Elin Jönsson, Marcus Stenerås och Katarina Krajina Matti som på olika håll i stiftet har planerar läger för yngre och äldre barn. 

Elin Jönsson är ungdomskonsulent på Stockholms katolska stift och har planerat flera större och mindre läger och aktiviteter för barn och unga genom åren. Här reflekterar hon kort kring ledarskapets roll och om vad som är typiskt för ett läger. 

- Jag har själv mycket positiva erfarenheter av att åka på läger som ung. När jag gick i åttan åkte jag på läger under ett skollov. Det blev starten på mitt liv som aktiv kristen. På ett läger kan man skapa tid och rum för Gudsmöten, social gemenskap och möjlighet att undervisa i tron, berättar Elin. Det är en unik mötesplats som skapas under ett läger där gruppen kan svetsas samman och de sociala banden stärks, både för ledare och deltagare. Du kan finna katolska kompisar som finns kvar även när du kommer hem igen. Det öppnar också möjligheten att lära känna Gud och fördjupa tron.

- Den som är ansvarig för lägret har uppgiften att skapa trygghet och ordning. Det är garanten för att man sedan ska kunna ha kul tillsammans. Lägret är till för alla som deltar, inte bara några, säger Elin.

De som är ledare på ett läger vinner mycket på att prata ihop sig i förväg så att man inte sänder otydliga eller dubbla signaler till deltagarna. Samtidigt behöver man kunna vara flexibel och lojal mot varandra i ledarskapet. 

- De som var ledare på lägret som jag var på i åttan gav av sin tid och sitt engagemang och möjliggjorde på så vis för Guds helige Ande att verka. Ledarna där och i många andra sammanhang gav mig en verktygslåda som jag själv kan återvända till, fast med relevanta anpassningar så klart, berättar Elin.

Läger är något unik som är svårt att ersätta. Vad kan man göra lokalt om man saknar resurser att hyra en lägergård och vara borta en längre tid?

- Jag hoppas att fler upptäcker pilgrimsvandringen tillsammans med barn och unga. Ofta finns lokala, ekumeniska kontakter och pilgrimsleder att vandra på mot ett heligt mål. Det är inte det samma som ett läger, men gemenskapen, möjligheten till lärande och öppenheten för att möta Gud under en sådan vandring påminner mycket om vad som kan ske under ett läger, säger Elin. 

Katarina Krajina Matti är barn- och ungdomskonsulent i Sveriges Unga Katoliker Sydöst. Hon har ordnat många läger för både barn och unga, i församling men också nationellt. Allt började när hon själv åkte på läger, som barn i Linköping.

På läger fick den unga Katarina upptäcka att hon var en som kunde ta ansvar och hjälpa till och ledarna på lägren gjorde henne snart till hjälpledare. När äldre ledare slutade tog hon steget in och blev själv en som planerade och organiserade läger för yngre barn. 

- På det här sättet fick jag själv se andra växa och genom lägerverksamheten upptäckte jag på något sätt min kallelse. Idag jobbar jag som lärare. Att följa barns och ungas utveckling och se när de små som jag hade hand om en gång nu själva tar stort ansvar, det är fantastiskt. Det är också viktigt att satsa på barnen, de måste känna att de har en plats i kyrkan. Barnläger är jättekul! 

Som barn på läger är det roligt att möta barn från andra delar av landet eller att fördjupa relationen med de andra i församlingen. På läger finns det mer tid för gemenskapsbyggande aktiviteter och social samvaro som kan bygga god vänskap. Det kan också finnas en annan öppenhet för att ta emot undervisningen om den sker i en trivsam miljö. 

- Utgå från det lokala sammanhanget. Hur ser gruppen ut? Vad behöver gruppen mer av?

Katarina berättar att det är viktigt att hitta bra ledare, det handlar om att hitta någon som passar den aktuella gruppen. Olika personer passar olika grupper. Ledarnas egna intresse och kompentens är viktiga. Ledare behöver vara redo för olika uppgifter! Hur är hon själv som ledare?

- Jag är lugn, tålmodig och ihärdig och ger mig inte. Vill se saker hända.  

Vad ska man tänka på när det gäller läger med små barn? Katarina pekar på vikten av att se till att alla blir sedda. Försök att knyta an. Ansträng dig för att skapa trygghet i gruppen och med ledarna. Små saker spelar roll: Att man väcker barnen enskilt, säger godmorgon till alla. 

Vad säger vi om någon förälder berättar att ett barn inte vågar följa med? Uppmuntra dem! Våga försöka åka! Det är bra att hålla kontakt mellan föräldrar och ledare innan. Ta barnet på allvar. Förklara hur det kommer vara, möt barnets oro. Om inte alla i undervisningsgruppen åker med på läger kan det bli svårt i den vanliga gruppen när man inte delar samma erfarenhet. 

SUK vill finnas med hela vägen, från den lilla församlingens läger till de stora rikslägren. Det går att växa i SUK, säger Katarina.

Marcus Stenerås är kateket i Trollhättan. Där ordnar de varje år ett läger för alla barn i katekesen och barn i församlingen som vill börja i undervisning. Allihop åker tillsammans till en lägergård, unga och äldre barn, ungdomar och ledare.

Det var en erfarenhet från ett konfirmandläger när Marcus var tonåring som gjorde att hans intresse för läger grundlades. På lägret fanns “något som drog”. Där fanns ungdomar från olika håll, en särskild gemenskap, en bra balans mellan det sociala och öppenheten för de andliga dimensionerna. Att se äldre ungdomar, förebilder, gå ned på knä under den eukaristiska bönen var ett vittnesbörd som slog ann. 

Det har blivit många läger genom åren. Att utvärdera och se tillbaka på vad som kan utvecklas och förbättras har nu bäddat för en bra ram, ett koncept, som lätt kan upprepas. Det går lätt att skruva till aktuellt tema - kanske utifrån kyrkoårets texter - och anpassa till de lekar och den undervisning man vill ha men schemat är det samma. 

Marcus har tillsammans med andra försökt göra lägret till hela församlingens angelägenhet. Föräldrar och kateketer hjälps åt att laga mat, äldre ungdomar kommer till gården (som är samma plats varje år) för att sparka boll och undervisningen på lägret hakar i den undervisning som sker hemma. 

- Lägret får inte bli en “kuvös” eller “för roligt”, det vi gör där ska hjälpa och bygga vidare på det vi gör hemma, så att deltagarna bli styrkta i sin vanliga katolska identitet, och inte bara “lägerkatoliker”. 

Att fira mässan på lägret är viktigt för Marcus. Han betonar att man inte ska slarva med detta. Fira som hemma! Ta med allt som behövs, inklusive ministranternas kläder. Satsa på musiken och sjung sådant som ni har nytta av att kunna vid första kommunionen eller konfirmationen, säger Marcus. Ha en lägersång! Skapa egna “traditioner”. Mässan är dessutom en bra läromästare, texterna kan ge en hint om vilken undervisning man kan satsa på under lägret. Be de barn som vill att hjälpa till med olika uppgifter. Såklart bör man ha annan bön också, men låt mässan vara i centrum! 

Marcus talar om att vara ute i god tid med planeringen. Gör lägret till något återkommande. Var på samma plats varje gång. Utvärdera tillsammans. Ta vara på varandras kompetenser.