Kardinal Anders Arborelius: Jag är mycket tacksam för alla våra kateketer

”Påven Franciskus har nyligen betonat hur viktig kateketens tjänst är för hela kyrkan. Därför känns det extra viktigt för vårt stift att inbjuda till Kateketens dag i Malmö den 25 september. Jag är mycket tacksam för alla våra kateketer, som bidrar till att föra tron vidare till den yngre generationen”, skriver biskop Anders.

En smal och lite krokig korridor leder till ett väntrum på biskopsämbetet, men där behöver jag inte sitta särskilt länge. Jag får en underbar chans att ställa lite mer personliga frågor till vår andlige ledare. Biskop Anders är en karmelitbroder som bär namnet Anders av den helige Ande. Skälet till det verkar han inte helt kunna förklara. Men han pratar ovanligt ofta om den helige Ande, tror jag mig ha märkt. Kapellet i hans kloster i Skåne har också tillägnats den helige Ande. Enligt biskopen är det bästa i Norraby just miljön, atmosfären, luften, andligheten.

Jag börjar försiktigt:

- Biskopen, har du haft någon gång en lärare som har betytt mycket för dig?

- Jag vet inte, jo – jag tyckte mycket om min lärare i spanska. Det ledde till att jag började studera språk och blev intresserad av spansk kultur och andlighet. 

Biskop Anders har en osannolik bakgrund för en kardinal. Han är konvertit och ett skilsmässobarn som vuxit upp med mamman. Mamman var viktig men han berättar också varmt om pappan. Det var han som tog lille Anders till skolan på första skoldagen. Att få träffa pappan var alltid något nästan högtidligt.

- Men pappa kom till min prästvigning en dag försenad, berättar biskopen nästan smått road.

Han upplevde det som en stor nåd att han fick vara med och be när pappan dog.

Detta år är familjens år och helige Josefs år i katolska kyrkan.

- Familjen är en skola i tro och bön. Det räcker inte att gå i kyrkan söndagarna och sen inte mer, säger biskopen. När jag var kateket (1969- 70), var det lite förvånande att flera inte kunde göra korstecknet. Men kanske var det för att familjerna kom från Tjeckoslovakien där man skulle dölja sin tro.

- Den helige Josef är vår lärare i bön, det säger Teresa av Jesus. Han var alltid tyst, lyssnade alltid till Gud, arbetade hela tiden innesluten i bön. Har du sett Josef avbildad med judiska bönetofsar på axeln? Jo, det finns sådana. Det var familjefars uppgift att leda den gemensamma bönen i familjen. Påve Franciskus har lyft fram helige Josefs betydelse: han nämns nu i varje eukaristisk bön.

Biskopen understryker att Josef var en vanlig kille som jobbade hårt för att försörja sin familj.

- Man kan faktiskt träffa Joseftypen… som är lite tyst, arbetar hårt…

Enligt biskopen visar en amerikansk undersökning hur viktigt det är med pappans roll i uppfostran: de barn, vars pappa brukar delta i mässan, förblir oftare aktiva församlingsmedlemmar även som vuxna. Biskopen nämner också uppskattande de protestantiska män som varje söndag troget följer sin familj till katolska mässan för att hålla ihop familjen.

Vad är det viktigaste i katekesundervisningen?

- Att barn får en personlig relation till Jesus. Det ska inte vara bara något som man lär sig utantill... Under den kommunistiska tiden i Polen tog församlingarna hand om katekesen. Nu är det ett skolämne och bara ett ämne bland alla andra, berättar biskopen. Intresset har svalnat. Man måste betona evangelisationen som sätter hjärtat i brand. Då behöver man den helige Ande. Det är viktigt att kateketen delar med sig av sin personliga gudsrelation. Att Jesus är en levande person som betyder något för mig… Kateketens person är ett instrument.

- Karitativa uppdrag är en del av katekesen. Om man tänker att det endast är samhällets uppgift att hjälpa människor, har man tagit bort något av det kristna livet, förklarar biskopen.

Om du fick önska något, vad skulle det vara, biskop Anders?

- Att Jesus blir mer älskad. Resten kommer att ordna sig…

Rauha Navarro Marttinen