Vad är folkbildning, vad är katekes, hur går de ihop?
Vad är folkbildning, vad är katekes, hur går de ihop?
De nordiska länderna är kända för ett fenomen som är lite okänt i resten av världen, ”folkbildning”. När de katolska församlingarna samarbetar med Studieförbundet Bilda stöter vi ofta på detta begrepp. Vad är egentligen folkbildning och vad är katekes och hur passar dessa två ihop? Kan man verkligen säga att katekes är folkbildning? Följande artikel försöker bena ut likheter och skillnader mellan dessa båda fenomen och hoppas kunna skapa en ökad förståelse för att vi faktiskt kan säga att katekes i församlingarna är en god folkbildning.
Hur uppkom folkbildningen i Sverige?
Folkbildningen är över 100 år gammal och har sina rötter i nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen och i arbetarrörelsen. Människor började träffas i mindre grupper för att öka sin bildning och driva frågor om till exempel religionsfrihet, yttrandefrihet och kvinnors rösträtt. Frikyrkorörelsen var modig som trotsade mötesförbud och träffades under en tid då egentligen endast Svenska kyrkan var tillåten. Dessa olika smågruppers arbete har varit viktigt för att bygga upp det demokratiska och pluralistiska samhälle vi har idag.
Under mellankrigstiden spred sig folkbildningen till allt fler och efter andra världskrigets slut började staten att ge pengar till folkbildningen för att göra den tillgänglig för alla medborgare. Man hade sett att människor, genom att delta aktivt i studiecirklar där alla fick öva på att uttrycka sig, lärde sig hur demokrati fungerar. Att bli delaktig i en gemenskap, göra sin röst hörd och bli lyssnad till är ett viktigt fundament i varje demokrati. Folkbildningen kunde involvera människor som annars inte kom till tals och låta dem växa genom delaktighet och engagemang. De små grupperna bildade snart föreningar som i sin tur bildade studieförbund med olika profiler. Stat, kommun och landsting (idag säger vi regioner) insåg värdet av att stödja folkbildningen, man ansåg exempelvis att det minskade risken för odemokratiska strömningar i landet. Det offentligas stöd till folkbildningen förmedlas genom de olika studieförbunden. Katolska kyrkan gick med i Studieförbundet Bilda 2010. Idag finns tio studieförbund i Sverige och över 1, 7 miljoner människor är aktiva i olika studiecirklar. Häftigt!
Fri och frivillig
Folkbildning kännetecknas av den viktiga principen att den är fri och frivillig. Det betyder att den ska stå fri från statlig styrning och att den ska vara frivillig för deltagarna. Folkbildning handlar om att skapa verksamhet utifrån deltagares förutsättningar och behov och ger möjlighet till ett livslångt lärande. Den viktiga grundtanken är att arbetsformerna är demokratiska, att deltagarna ges tillfälle att lära av varandra och att de får vara aktiva i sitt lärande. Att dela ett intresse och lära mer tillsammans är grunden för många studiecirklar. Deltagarna ska söka kunskapen tillsammans.
Många former av folkbildning
Laga mat tillsammans, introduceras i jakt, sjunga, lära sig språk, dansa, arbeta med lera, studera latin, ja, folkbildning kan se ut på många sätt. Staten stödjer inte all folkbildning, men däremot den folkbildning som uppfyller statens fyra syften med stöd till folkbildningen:
- stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin,
- bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald av människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen,
- bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället, och
- bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.
Verksamheten kan bedrivas i studiecirklar, på folkhögskolor, distanskurser (t ex genom Zoom), kulturarrangemang eller så kallad annan folkbildningsverksamhet (om deltagarna är yngre än 13 år eller om det är en extra stor grupp).
Och hur hänger katekesen ihop med detta?
Enligt Direktoriet för katekes ska katekesen ha som mål att ”föra människor i full livsgemenskap med Jesus Kristus” (Riktlinjer 10). Katekesen har dessutom sex uppgifter: att förmedla kunskap om kyrkans tro, öka deltagande i liturgin, forma samvetet, vara en skola i bön, fostra till kristen gemenskap och rusta människor till att själva sprida det glada budskapet (jfr Riktlinjer 11).
Direktoriet för katekes framhäver flera gånger vikten av det livslånga lärandet, att vi alla är kallade att livet igenom söka fördjupa vår tro. På samma sätt som folkbildningen är katekesen ofta ett informellt lärande som sker i den lilla gruppen utanför etablerade institutioner. Att förbereda vuxna par på mottagandet av äktenskapets sakrament, att samlas till att fördjupa sina kunskaper om tron, konvertitundervisning, dopförberedelse, föräldragrupper, ja allt detta är god folkbildning med katolska förtecken. Även den katekes vi erbjuder alla våra barn och ungdomar, förberedelsen inför första kommunion och konfirmationen är en god folkbildning.
Dialogen den viktigaste metoden
En god folkbildning och katekes bidrar till att människor kan påverka sin egen livssituation. Jesus ger oss själv exempel på att han utgår från människornas egna livsfrågor. I samtalet med kvinnan vid Sykars brunn ställer han frågor till henne om hennes liv. När han följer lärjungarna på väg till Emmaus så börjar han med att fråga: ”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” (Luk 24:17). Han lyssnar noggrant på den syrisk-fenikiska kvinnan och ändrar sin ursprungliga ståndpunkt (Mark 7). Det nya direktoriet för katekes återkommer gång på gång till att katekesen är relation mer än information. (29) Katekesen ska vara ett ”dialogens laboratorium”, där man söker sanningen tillsammans och dialogen ska behållas i all katekes (53).
Katekes mer än folkbildning
När katekesen är som bäst är den verkligt god folkbildning. En grupp människor söker kunskap tillsammans. Men katekesen är också något mycket mer. Den är del av kyrkans stora evangelisationsarbete som har det levande mötet med den uppståndne Kristus som mål. Katekesen skulle vara ofullständig om den inte kompletterades av delaktighet liturgin, det sakramentala livet och det diakonala arbetet. Katekes handlar inte om att lära ut fakta utan att skapa en levande relation till Kristus. Folkbildning har sina konkreta syften, men kyrkans katekes är något ännu mer omfattande, det leder människor in på barmhärtighetens, kärlekens och helighetens väg.
Ulrika Erlandsson