Trons återkomst?

Det finns ett trendbrott som går att mäta, när det kommer till religionernas plats i vårt samhälle. Det är litet och det kanske inte håller över tid, men kanske går det att se som ett tecken på att en tid av ytlighet och upplevd meningslöshet kommit till vägs ände? 

Varje år genomförs den så kallade “ungdomsbarometern”. Den är en sociologisk analys av ungas åsikter och värderingar, 11 137 svenska ungdomar i åldern 15-24 finns med i underlaget. Tidigare har man inte alls mätt religionens betydelse. Det gör man nu och siffrorna i årets barometer fick flera medier att uppmärksamma hur unga spår att nästa år blir ett år av minde skärm och mer religion. Unga tror alltså att religionerna är på väg att ta större plats i samhället. Dessutom visar barometern att antdelen unga som ber är 34 procent större än bland 40-talisterna. 

Religion har blivit mer synlig i det offentlga rummet på sistone, med tongivande kulturskribenter soch andre som reflekterar över vad religionen betyder för dem. Unga berättar i olika sammanhang att religionen kan skapaa mening och svara på frågor om vad som är sant och rätt i en tid präglad av rotlöshet och relativism. 

I Uppsala är sex av nio som går i dopundervisning i St Lars församling under 20 år. Den vanliga gruppen för de som vill lära sig mer om tron eller upptas i katolska kyrkans fulla gemenskap har dessutom en snittålder under 25, berättar fader Jan Byström, subsidiar i St Lars församling. Det är något på gång, tror han.
- För några veckor sedan var det en 18-åring som ringde och ville döpa sig. Hon hade läst om olika religioner och kommit fram till att det var katolik hon ville bli. Veckan därpå ringde hon igen och hade två vänner som ville följa med på dopundervisning. 

Kvinna berättade att hon mött Gud och att hon därför ville bli döpt och medlem i kyrkan.
- Många unga söker information via sociala medier och YouTube. Och där finns både bra och dåliga impulser. Runt om i världen, inte minst i USA, finns en rad katolska influencers och kändisar. 

Om unga nu söker sina rötter, och efter svar på livets stora frågor - då behöver kyrkan vara redo att möta och motta dem. Är hon det?
- Det återstår att se, säger fader Jan. 

Ulrika Erlandsson, ordförande på Katolska pedagogiska nämnden reflekterar över vilken betydelse detta kan få för katekesen.
- Det är verkligen positivt om detta är ett trendbrott. Det kommer göra att våra katolska barn och ungdomar blir mindre ifrågasatta för sin tro i skolan och i samhället. För oss som kateketer är det en signal om att vara ännu mer välkomnande, exempelvis om barnen i trosundervisningen vill ta med sig vänner. Vi har något som andra saknar och längtar efter, vi ska våga visa den skatt vi har!

TEXT: Jim Lagerlöf
Bild: Mannesey