Andetag - Jesu första skrik
På senare tid har jag haft problem med rösten.
Logopeden säger att jag ska andas djupare.
Jag andas in, andas ut — på olika sätt, försöker.
Under en skräckfylld sekund stannar andningen, när jag på morgonpromenaden får syn på en stor bäver som just stigit upp ur vattnet (bävern verkar andas lugnt).
Tänker på hur andningen följer sinnets rörelser.
Minns barnmorskan som talade om andningens betydelse under förlossningen.
Tänker på broder Clemens som berättade om Johannes av Korsets levande kärlekslåga, själens mystiska förening med Kristus, hur andas man då?
Jag tänker på skapelseberättelsen: Gud som andas liv i människan, i varje andetag, även mina.
Tänker på mina nyfödda barns första andetag,
på min älskade mammas sista.
Tänker på Maria och Josef i stallet,
på födslovärkarna,
på det nyfödda Jesusbarnet som drar sitt allra, allra första andetag
och förnyar en hel värld.
En välsignad jul önskar vi från KPN genom
Ulrika Erlandsson
