Att lära sig tro?

Med tanke och känsla

Hur lär man sig egentligen att tro? Den frågan har Anders Hedman utforskat i boken Hur lär man sig att tro?, där han belyser samspelet mellan undervisning, lärande och tro i ett svenskkyrkligt sammanhang. Utifrån sin bakgrund inom pedagogiskt ledarskap och sitt arbete med Svenska kyrkans utbildningsprogram, pekar Hedman på behovet av ett mer mottagarorienterat perspektiv i religionspedagogiken – ett perspektiv som tidigare ofta saknats. Det handlar inte bara om att undervisa, utan om att skapa förutsättningar för lärande som väcker lust och motivation. Även om han inte varit eller är verksam i katolska kyrkan, är flera av det hans tankar intressanta också utanför han eget sammanhang. Flera av hans tankar i boken rimmar väl med vad vi kan läsa i Direktorium för katekes. 

För Hedman är lärandet i tron ett mysterium där lärare, elev och Gud samspelar. Det är inte en renodlat intellektuell process utan en erfarenhet som berör hela människan. Han lyfter fram att tron är praktisk – något man gör snarare än något man bara vet. Det är bön, gudstjänst, kärlek och lovsång. Inom den ekumeniska rörelsen har lutheraner också påmints om att tron är en levd handling, inte bara en inlärd lära. Det tackar han inte minst den katolska traditionen för. I Direktorim kan vi läsa i §114 att kateketer just har nytta av både teoretisk och praktisk kunskap i sin uppgift. Vi ser också i §68 hur Direktorium betonar hur förkunnelsen av tron inte bara kan vara informationsgivning utan alltid får ske i samspelet som kommer ur glädjen över vad budskapet handlar om.

En av Hedmans viktigaste poänger är att känslorna måste få en självklar plats i tron och lärandet. Med stöd i kognitionsforskning, som bland annat Alva Appelgren belyst, understryker han att lärande sker i samspelet mellan det rationella och det emotionella. Känslorna är inte hinder utan avgörande drivkrafter för förståelse och engagemang. Psaltaren, med sina rika känslouttryck, är ett exempel på hur tron alltid har rört vid människors känsloliv. Tron behöver få kännas, utan att det för den skull handlar om att manipulera känslor. Här spelar estetiskt lärande, musik och skapande en viktig roll. För Hedman är favorittemat just detta: hur tro, känslor och lärande hänger samman på ett djupt allmänmänskligt plan.

- Men tron är också ett mysterium, säger Hedman, en Guds gåva. En pedagog kan aldrig skapa tro, men kan bidra till att odla den. Kyrkan har här en särskild uppgift: att väcka förundran, att peka på det fördolda, att ge människor redskap för att sätta ord på sina upplevelser. Att sätta ord på förundran kan göra tron möjlig, menar Hedman. Tvivel har också sin plats – det är genom att ifrågasätta och pröva sina föreställningar som tron kan fördjupas.

Anders Hedman berättar att hans egen tro växte fram under konfirmationstiden i Östersund. Trots att hemmet inte var särskilt religiöst, fanns alltid en känsla av att något större måste finnas. Det var under konfirmationslägren, genom musiken, bönen och gemenskapen, som tron fick ord och blev något på riktigt. Hedman beskriver den tiden som rolig, fylld av sång, skratt och meningsfulla samtal – ett sammanhang där det rationella och det emotionella möttes och bekräftade varandra.

Han ser också en viss förändring i samtiden. Fler unga tycks i dag vara öppna för tron och intresserade av de stora livsfrågorna. Det handlar inte nödvändigtvis om att fler blir kristna, men tron betraktas inte längre som löjlig. I en orolig värld söker människor trygghet och något som bär. Kyrkan kan vara en sådan fast punkt – ett sammanhang som visar att det är på riktigt. Samtidigt ställs nya pedagogiska krav: vissa ungdomar söker kunskap och rationella svar, andra vill be och leva tron praktiskt. En levande undervisning måste möta båda dessa behov. Gång på gång påpekar också Direktorium för katekes hur kyrkans undervisning måste föra aktiv dialog med samhället runt om, göra sin omvärldsanalys, tala om och utgå ifrån allt det som barn, unga och vuxna just nu står mitt i. 

Anders Hedman kommer att presentera sin bok den 12 november vid utbildningsvetenskapliga fakulteten i Uppsala, där hans tankar om samspelet mellan tanke, känsla och tro kommer att ges ytterligare utrymme. Hans bidrag ger ett viktigt språk för det som sker i församlingar idag – ett lärande där både huvud och hjärta får plats. Från KPN hoppas vi att Anders Hedman kan delta vid vår Religionspedagogiska dag framöver. 

TEXT: Jim Lagerlöf