Kettmetoden – en pedagogik med Kristus i centrum

Under hösten erbjöd KPN i samarbete med Studieförbundet Bilda en kurs för kateketer för att sprida kunskap om en pedagogisk metod som i Tyskland går under namnet Kettmetoden. Inbjuden kursledare var Petra Bungarten, tysk församlingspedagog som under många år arbetat med just denna metod. Med sina många praktiska exempel hjälpte hon kateketerna att upptäcka rikedomen i denna pedagogik. Genom att involvera alla sinnen kan barnen lättare upptäcka glädjen i att vara Guds älskade barn. Samtidigt blir de också alltmer varse den djupare mening Gud har med deras liv. 

- Jag älskar enkelheten i Kettmetoden, säger Petra Bungarten, när vi talar om vad som fångat henne i denna pedagogik. I tider av datorer och smartphones finns det något tidlöst och äkta i att hålla stenar och pinnar från naturen i handen. Dukarnas starka färger väcker barnens känslor. Jag tycker också om barnens delaktighet när de är med och bygger upp berättelserna. Här kan inte barnen bli passiva åskådare, istället blir deras fantasi och inlevelse viktiga verktyg i lärandeprocessen. Hur såg staden Jeriko ut på Jesu tid? Hur såg marken ut som Jesus gick på? Materialet hjälper oss att se helheten, barnet kan bättre uppleva miljön runt Jesus. Det gör det lättare att öppna sig för Jesu ord och handlingar och bli berörd.

Kettmetodens kännetecken

Kristus i centrum

Kettmetoden är Kristuscentrerad. Allting – inte bara vi människor utan hela vår tillvaro – har sin grund, sin utgångspunkt och sitt mål i Kristus. För barnen görs detta synligt och tydligt genom att lägga en symbol för Kristus i rummets mitt. Att tända ett ljus och förknippa denna enkla handling med att tala om Jesus som världens ljus kan göra det gudomliga mer gripbart för barnen. När man tänder ljuset kan man säga: ”Kristus är världens ljus, han är också vårt ljus, som ska lysa upp våra liv. Där två eller tre är samlade är han mitt ibland oss. ”

Sitta i ring

I Kettmetodens katolska människosyn ses livet som en gåva, men också som en uppgift. Barnet måste bekräftas som den Guds avbild han eller hon är. Så kan det växa upp som den person som Gud skapat henne till, med en trygg relation till den kärleksfulle Fadern men också till medmänniskorna. Genom att sitta i ring skapas lättare en relation till Kristus i vår mitt men också till barnen runt om i cirkeln. Det blir ett levande exempel på en gemenskap som är samlad runt Kristus. När man sitter i en cirkel kan alla synas och höras lika bra. Då uppstår också ett centrum, alla blickar riktas mot mitten, vilket underlättar för barnen att hålla fokus på det som sker där. Barnen är med och gestaltar det som presenteras i mitten, de får uppgifter vilket också ökar deras delaktighet.

På bilden förmedlas berättelsen om den helige Nikolaus.

Visualisera

Vår inre osynliga verklighet kan gestaltas med hjälp av tecken och symboler. Tingen ur naturen eller den yttre världen blir till metaforer för det som finns i vårt inre. Även rituella, återkommande handlingar kan fånga in något av den osynliga sanning som finns inom oss. Den svarta duken som läggs över staden Jeriko vi nyss byggt upp kan hjälpa oss att förstå den blinde Bartimaios mörker. Den svarta duken kan samtidigt uttrycka något av det mörker vi själva ibland erfarit. Dukar i ljusa färger speglar glädje, hopp, skapelsen och livet i alla dess former. Bibelns berättelser får liv genom dukar, stenar, kottar, pinnar, snäckskal och allt möjligt som vi hittar i naturen.

Medan Petra berättar om den förlorade sonen lägger hon ut dukar i olika färger som gör orden levande. Dukarnas färg har också en symbolisk betydelse, lägg märke till de lila dukarna när sonen känner ånger och börjar återvända till fadern.

Att vara nyfiken och förväntansfull

Ibland upplever kateketer att man ”kastar pärlor för svin”. Man förklarar något som är heligt i kyrkans lära, men barnen är inte intresserade eller nonchalerar budskapet. Kett har upptäckt betydelsen av att barnen först måste bli nyfikna och förväntansfulla på det som ska presenteras. Med enkla medel skapas en nyfikenhet som gör att barnen vill veta mer om vad som ska berättas. Man kan be barnen blunda och hålla fram sina händer som en skål. Något har lagts i min hand, vad kan det vara? Jag känner på det utan att titta, oj vad spännande!

Kursdeltagare Anna Suchuan: "I kettmetoden spelas bibelberättelsen upp framför oss och fångar vår uppmärksamhet. Känslor, tankar och minnen gör berättelsen till din egen. Det handlar om dig!"

Josefin Yowakim: "Metoden väcker nyfikenhet och fantasi, samtidigt som den är väldigt lärorik. Kursen var fantastik och väldigt inspirerande."  

Här förmedlas berättelsen om Bartimaios. När den svarta duken läggs över Jeriko är det för att ge barnen en förnimmelse av hur allt är svart för den blinde Bartimaios. Längst bak på bilden syns Christina Hallonsten, kateket från Lund: "Kettmetoden är en metod för alla sinnen, som väcker barnens nyfikenhet för evangeliet."

Här fick vi höra om Jesus som den gode herden.

En trevlig lunch tillsammans under kursen!

Vem är Franz Kett?

Franz Kett är en katolsk religionspedagog som arbetade med barn med särskilda behov. Den vanliga undervisningen i skolsalen fungerade inte här och han var tvungen att tänka ut en helt ny pedagogik för att fånga deras intresse och engagemang. Tillsammans med syster Esther Kaufmann började han utveckla ett mer helhetligt arbetssätt som skulle göra barnen mer delaktiga och aktiva i lärandet. De använde sig av alla sinnen och de bjöd in barnen till att själva gestalta trons erfarenheter. Ibland har deras metod kallats ”duk-metoden", eftersom de ofta använder dukar på golvet för att åskådliggöra en händelse ur Bibeln. Metoden visade sig fungera utmärkt även för barn i den vanliga katekesen och är idag spridd och uppskattad i katolska kyrkan i hela Tyskland.

Mycket av KPN:s pedagogiska arbete är influerat av Kettmetoden, särskilt ”Söndagens evangelium för barn” som presenteras på hemsidan varje vecka.

Bild och text: Ulrika Erlandsson