Alla barn i församlingen är våra barn!
- Kristendomen är barnets religion och det måste få synas i församlingens liv!
förklarar Lovisa Bergdahl, kateket i Marie Bebådelse församling och doktor i pedagogik.
Innan vi har kommit så långt i samtalet, berättar Lovisa hur trosundervisningen är organiserad i hennes församling. Där har de nämligen tänkt om.
- Förr undervisades barnen en gång per månad drygt en timme. Följden var att barnen inte lärde känna varandra och när sjukdomstillfällen och annat var borträknade blev det endast ett par timmar effektiv undervisningstid kvar. Nu träffas barnen varje termin under en hel helg mellan kl 10-16 på både lördag och söndag. Denna modell betyder att barnen både bygger gemenskap och får betydligt fler undervisningstimmar än tidigare.”
En undervisningshelg liknar ett läger, fast barnen sover hemma.
Denna trosundervisningsmodell skulle knappast fungera utan föräldrarnas aktiva roll. Lovisa berättar att föräldrarna anmäler både sina barn och sig själva till trosundervisningen. För föräldrarnas del betyder det att de binder sig att delta i föräldrasamtal som äger rum två gånger på termin samt kommer med barnen på familjemässa en gång i månaden.
- Om man undervisar barn t ex om fasta, får föräldrarna tips om hur fastan kan göras till en sak för hela familjen.
Efter varje undervisningshelg får föräldrarna rapport om vad som har gjorts så att de kan vägleda barnen ytterligare hemma. De olika undervisningshelgerna har haft olika teman som ”kallelse och lärjungaskap” eller ”Kyrkan som Guds familj”. Trosundervisningen i Marie Bebådelse församling kräver samarbete mellan kateketerna och prästen och en rejäl planering. Församlingen har lyckats väl i sin form av undervisning, om det går att mäta i barnens reaktion: ”Vi vill ha flera undervisningshelger!”
Kyrkan som Guds familj är en verklighet för Lovisa.
- Alla barn i församlingen är våra barn!
Lovisa vill vara där och hjälpa föräldrar att ta ansvaret att ge tron vidare.
Att kyrkan är Guds familj kan vara en AHA-upplevelse för många. En liten tjej uttryckte sin nyfunna insikt: ”Men då är du ju min syster!” Lovisa kan konsten att ställa kluriga frågor. En gång frågade hon vad barnen skulle göra om kyrkan inte fanns. Barnen hade funderat och kommit fram att de nog skulle ha möten hemma, de skulle läsa texter och be … och någon skulle fira mässa. En byggnad eller inte men kyrkan måste finnas!
Lovisa funderar över samhällsklimatet.
- Här premieras konkurrens och framgång. Vi behöver en motkultur, en barnvänlig kultur… Kyrkans mariala egenskaper borde lyftas mer fram. Kyrkan som mor är lyssnande, skyddande, och vårdande men också fostrande och lite uppfodrande.
Just det, tänker jag – det är det som är kyrkan.
Text: Rauha Navarro Marttinen
Bild: (c) Mannesays
